Läxa I

Att leka i gruppen med kortleken, var helt underbart.
Det var som en helt perfekt "ice breaker". Man lärde känna varandra så himla bra. Det var inga problem att senare gå upp framför klassen och prata om våra idéer, eftersom man hade sin grupp som stöd.
Korten var som riktigt bra hjälpmedel för att komma närmare varandra. Man lärde sig hur dom man jobbar med fungerar. Jag kan fortfarande inte allas namn i klassen, men jag tror att jag skulle kunna klara av och säga var andra tycker om, Vilka so gillar och festa och vilka som tycker att det är roligt att träna. Vilka som gillar dataspel och vilka som gillar rollspel.
Man kommer verkligen långt i varandras relationer på grund av dessa kort.
Korten är som personliga kort som beskriver oss som personer. Dom bilder som vissa av oss ritade på dem, speglar verkligen våra personligheter. Korten är som en id kort i klassrummet.
Hade Ola haft en pärm med våra intervjuer så jag tror inte att vi hade kunnat komma så långt som idag och kunnat prata med varandra som vi gör idag.
Hela den uppgiften att skapa någonting med den kortleken visade hur olika vi är. Och hur många idéer finns det i klassen. Hade alla haft var sin kortlek så hade vi skapat 26 olika spel. Men dom hade inte varit så unika som nu. Det vi gjorde i gruppen var nånting otroligt. Vi satt ihop de bästa tankarna av oss alla fem och fick helt otroliga resultat.
Om vi kommer köra så här i framtiden så kommer vi skapa.... Vet inte vad men det kommer att vara stort.
Aja i alla fall, det fungerade hur bra som i grupperna och klassen efter åt när vi skulle spela allas spel.Man otroligt bra samarbete.Jag blev jätte förvåna att man kunde komma överens och sakerna så bra som vi gjorde. Alla fick säga vad dom tyckte och fick feedback om det som var bra och dåligt. När jag gick i gymnasiet så sånna här saker var helt omöjligt och ha. Det slutade alltid med bråk mellan alla.Men nu är man ju nästa vuxen och ja...